Med ögon så stora och med ett leende så varmt. Ditt hjärta var så vänligt, du ville gott med allt.
Nu finns du bortom träden, bakom horisontens mjuka gräns. I ett land där vi på jorden inte längre kan se din existens.
Du gav oss inga farväl eller några andra tydliga ord, vi stod frågande och tomma när du flög från vår jord.
Med din värme och nyfikna blick kunde ingen tro att vi dig skulle mista. Inte heller att sommaren som gått skulle bli din sista.
Men vi känner dina tankar, din närhet runt kring oss. Hur skulle vi annars kunna överleva utan dig vår älskade ”Knos”
Med vingar som en ängel flyger du nu förbi, där i den stora evigheten så gränslöst lugn och fri......... och vi viskar tyst de finaste små orden, Sandra – du var vårt käraste på jorden!
